Mariaberget

[Vers 1:] Vi såg solen trilla ner, vi såg månens bleka ansikte där i skyn, i panoramavy, vi såg stadens siluett och alla ljusen, högt ovanför de andra husen, vi såg, vi såg inte längre än det där ögonblicket, kändes som en evighet ett öde vilket, flätade samman med ett annat så vi såg detsamma, vi såg varandra kunde ej se dem andra, såg flaskan tömmas, såg hennes kläder träffa golvet, nåt jag aldrig kommer glömma, vi såg livet för vad det är, eller vad det exakt vad det var just där, vi såg allt vi inte hade sätt på allt för länge, vi såg och vi kände utan liknelser, medans huvet snurrar runt, det lustigt hur livet snurrar runt [Refräng:] [Vers 2:] Två miljoner öden, fyra miljoner ögon, fyra av dom där, två liv som sjöng i körsång, vi hörde dem såg noterna, ignorerade pistolerna såg rosorna som, vackert rus gick ifrån ett packat hus, till två personer på en flaska nu, under stadens ljus, under stadens ljus, såg bara nuet, allting annat fruset, temporärt evighet rymdes där i hennes leende, hon talar med sån ledighet, men jag läste mellan raderna världen har satt spår i henne, det är det, vi alla fast i våra egna personliga krig, ibland utan en syster, eller en broder i strid jag vet, ibland hittar vi ej modet i tid jag vet, men jag är glad att vi båda tog oss hit det e det [Refräng:] [Vers 3:] Vi såg solens första strålar nudda mariaberget, som verkligheten vaknar upp åter igen men, så fuck it låt oss igen ah fuck it låt oss igen vi kan båda vara propera sen, sommarn i city lämnar oss med historia, som bara vi vet håller i dem som frihet, 2 miljoner öden minus 2 är vad vi skippar, låt det va det sista ah det sista