Koppången

Här är stillhet och tystnad Nu marken färgats vit Från den trygga gamla kyrkan Klingar sången ända hit Jag har stannat vid vägen För att vila mig ett tag Och blev fångad i det gränsland Som förenar natt och dag Ett sken ifrån ljuset Bakom fönstrets välvda ram Har förenat de själar Som finns med oss här i tiden Jag vet att de som har lämnat oss Har förstått att vi är Liksom fladdrande lågor så länge vi är här Där bland gnistrande stjärnor Som förbleknat en och en Kommer livet väldigt nära Som en skymt av sanningen Vi är fångar i tiden Som ett avtryck av en hand På ett frostigt gammalt fönster Som fått nåd av tidens tand En sekund är jag evig Och sen vet jag inget mer Bara ett att jag lever Lika fullt som någon annan Jag är här och mitt på en frusen väg Finns det värme ändå Fastän snön börjar falla och himmelen är grå Här är stillhet och tystnad Nu när psalmen klingat ut Men jag bär de gamla orden I mitt hjärta som förut Jag sjunger för himlen Kanske någon mer hör på ”Hosianna i höjden” Sen så börjar jag att gå Jag går till de andra Jag vill känna julens frid Jag vill tro att han föddes Och finns med oss här i tiden Det är jul och det finns ett barn i mig Som vill tro att det hänt Och som tänder ett ljus varje söndag i advent