Manodepressiv

[Roffe Ruff] Har sagt det så många gånger förut Så många gånger att min trovärdighet har tagit slut Jag har förbrukat min rätt att bli en bra individ För min princip är att hålla mig vid liv i princip Just precis, där på vansinnets rand Där jag står svajandes och slår bort varje utsträckt hand Och varje gång som jag faller blir jag lite mer kall För varje gång, varje fall blir jag en sämre man Jag ser det i din blick när du tittar på mig Hur du tar bort min hand säger vad du tycker om mig Du känner skam för din man och det tar livet av mig Du sätter kniven i mig om du tar klivet från mig Det är inget smickrande drag för en karl att va svag Och för en utomstående så verkar allting va bra Ingen märker om mitt hjärta hoppar över ett slag Jag kan va utan allt jag har om bara du stannar kvar [Roffe Ruff] För jag är manodepressiv, så bipolär Kan man leva när man är så här Manodepressiv X2 [Organismen] Jag har sagt det så många gånger förut Jag sitter bakom persiennen jag väntar på att ångesten tar slut Jag vänder andra kinden dom får stå och klappa till mig Känns som alla skrattar högt och glatt och jag inte fattar vitsen Jag byter ton dom dagar jag kör runt på låga växlar Ser inte skymten av mig tickitack det går en vecka Jag missar all logik vid morgonsol var låten vettig Jag är upp och ner som Roffe förstå du kan ju fråga Peshi Först är jag deppig och sen som om jag vunnit på lotto Mår som en påse med skridskor Känner mig som en kung eller doktor Leder ju ej som jag lär och det är ett underligt måtto Skyller mig själv för den som vill sova med hundar får loppor Jag kan inte ge nånting har ingenting att ge Jag tuttar på min egen framtid jag ser den brinna ner Ett löfte värt lika mycket som löken som stinker I andedräkten hos mannen som sa det känn på andetaget [Roffe Ruff] För jag är manodepressiv, så bipolär Kan man leva när man är så här Manodepressiv X2