Barrabas

[Vers 1] Tar det aldrig slut Saltet gör att huden spricker upp, lämnar öppna sår där benen sticker ut Kan inte annat än att småle Har svårt att andas, jag förvandlas till en flugbuffé på två ben Akilles klagar över skavsår I sina nya Gucci-dojor tål han mindre än ett barn tål Och han har trampat mig på nerverna i fyra dar Det kan betyda att en sanddyna blir hans grav Tur för han att jag har knappt energi Att förmå mina ben att ta ännu ett kliv Har slutat tro på att jag nånsin kommer dit I horisonten väntar inget bättre liv bara mera mer Jesus vill att jag förlåter dom Som har förvisat mig från byn, men jag har svårt att förlåta nån Som håller käften för att rädda sitt skinn Ni är smuts i mina ögon ni betyder ingenting (Öh) [Refräng 1] Men jag lovar att jag kommer tillbaks Och ingen kommer hjälpa er då den dagen gryr För hela byn kommer stå till svars Och alla kommer få känna på mitt raseri [Vers 2] Akilles duka under den sista timmen Med en lipsill som plågade mig mer än mina sjuka lögner Jag känner hungern gro Om jag ska följa i hans fotsteg så kommer jag åtminstone ha lugn och ro Solen skapar illusioner hallucinationer Sanden blir till gräs skuggor blir till floder De tycks försvinna varje gång jag kutar fram Jag kupar händerna skopar upp och suger i mig sand Så plötsligt blir det natt Blicken fastnar på en silhuett som närmar sig jag tror att hjärnan spelar ett spratt En röst som säger fokusera min vän Du har så lite kvar du måste upp på benen igen Jag vet att livet har varit orättvist Men jag kan hjälpa dig på traven lilla människogris Om du vill så kan vi bilda en pakt, med en droppe av blod Behöver inget kontrakt, jag är en man av mitt ord [Refräng 2] Men jag lovar att jag kommer tillbaks Fast ingen kommer säga dig när den dagen blir Och när jag kommer för att ta betalt Så finns det ingen räddning eller amnesty [Vers 3] Jag accepterar dealen Han fyller på med mat och vatten, plus en karta och kompass för den sista milen Och på nått märkligt sätt Så verkar alla mina sår ha läkt igen Och hela kroppen verkar fjäderlätt Jag liksom svävar fram Endast tyngd av mina minnen plus ett brinnande svärd i min vänstra hand Och i min andra hand en filofax med namn Med tid och plats och garanti för vad som komma skall Kalla mig känslokall man kan bli kallad värre Som att bli kallad Judas av sina bästa vänner Att uteslutas och förskjutas fast det inte stämmer Att förödmjukas nått så sinnessjukt att allt man känner Är för att mörda dom, nu börjar gryningen Igenom hålen i min mask ser jag byn igen Den tonar upp sig bakom kullen lite längre fram Jag börjar springa allt jag har med svärdet i min hand [Refräng 3] För jag lovade att komma tillbaka Men ingen skulle tro på mig naturligtvis Så nu har ni bara askan kvar Jag kommer att få brinna i en evighet För jag lovade att komma tillbaks Men ingen skulle tro på mig naturligtvis Så nu har ni bara askan kvar Jag kommer att få brinna i en evighet (Låt det brinna x[?])