Underklassmusik

[Intro: Olof Palme] "De har höga inkomster, en bra slant undanstoppad, de har intressanta och av status fyllda jobb, en och annan dold löneförmån ingår säkert. De bor i rymliga och välutrustade hus med grönområden, trädgårdar och är genom bostadssegregationen garanterade grannar av samma slag. Dom kan unna sig semestrar i fritidshus, båtar eller semesterresor till intressant resmål. Deras barn går kanske just nu och ser fram emot en sommar fylld av språkläger, seglingsturer, ridning och allt vad det kan vara. Och andra sidan har vi alla de människor som lever med knappa ekonomiska marginaler de har år efter år sätt sin köpkraft minska. De bor kanske i hyreshus i väntan på nästa stora hyreshöjning, de har inga fritidshus och båtar, och deras ekonomi tillåter inga påkostade semestrar. Deras barn får kanske tillbringa merparten av sommarlovet med att dra runt på gårdarna mellan hyreshusen" [Verse 1: Sebbe] En ensamstående mamma med två lågavlönade jobb Hennes son blir uppfostrad av programmen, missförstådd Det är mammas tårar nu som sörjer sonens död Ett helt annat öde, pusha laddet Han som ingenting hade Flippa, dribbla, sicksacka programmen En illusion ackompanjerad utav västen och gun'en Och hans granne, lillgrabben, iakttar allt ifrån sitt fönster Duckar slag från sin fulla pappa vars själ är sönder Lämnad och frånvarande, stämplad av jourhavande Lillgrabben följer nu programrebellens mönster Preppa sin chans, naiv som fan Trodde alla vann, och det är sant Vissa dog och andra på kåken försvann Och hans hjärna förtränger allt det mörka med brott Han målar upp luftslott efter fucking luftslott Och de säger hopp är det sista som lämnar din kropp Han kommer nå till toppen och begå samma misstag som oss [Hook: Aleks] De kallar dig för langare, de ser dig som en kriminell Sånt gör dig bara starkare, vägen till himmel kan va genom hell Glöm aldrig: det finns alltid en som hör dig! Alltid en som ser sig, som alltid är med dig, aldrig själv! För det är han med slips och portfölj som är kriminell [Verse 2: Sebbe] Den fjortonåriga flickan söker efter kärlek och självförtroende Men smutsiga hjärtan här har gjort henne beroende Hon sökte efter kärlek, med huvudet hon betalade Till drogerna hon blev slav och begav sig med förlorare Hon säljer sin kropp bland knark, självmord och skott Det är permanent nitlott, tror du villorna hör När det smattras i programmen och grabbarna dör? Det här är underklassmusik för er som lämnats utanför Och för de privilegierade så blir det bara bättre De dekorerar sina kök och renoverar toaletten Ey, vad fan hände med den svenska modellen? Egotripparnas tid det e individualism samhället Och landet styrs av kamouflerade nyliberaler Med sitt motherfucking silverbestick med dekaler Inom filosofin det kallas moral luck På ren svenska vi kan säga att de föddes med flax [Hook] [Verse 3] Det här är underklassmusik, från botten utsatt Bär ett gatuperspektiv, mot toppen helt lack Men jag skiter i, överlämmnad av makten i programmens regi (Jordbro, Fittja, Tensta, Rinkeby!) Där vännerna förvandlas till fiender Där vänner får para av polisen för att fucking sätta dit en Ska jag hämnas dem gånger jag har blivit sviken Här ute, prap-prap, det är moralmatematiken Gatan ser, gatan hör, de pratar tills en annan bli klippt Det är ingen här som ler, livet är en bitch Ingen fucking lek mannen, djup gatunarcissism Survival of the fittest a.k.a Darwinism Klick-klack livsstil, det är vi-tänk och våldsdåd Bara ännu en spelare som följer gatans kod Det är en djungel, är du svag blir du fucking uppäten Kartellen indoktrinerade i program-mentaliteten, mannen [Hook]